Dagens Nyheter rapporterar i dag kring Synnovates senaste opinionsundersökning, i vilken (s) minskar till drygt 39%, (mp) noterar drygt 7% och skillnaden mellan blocken minskar från historiskt höga nivåer till 11,9%.

Personligen har jag aldrig trott på att (s) i ett riktigt val skulle kunna få mer än max ca 40%, och har tolkat det senaste halvårets rekordsiffror som en missnöjesyttring över alliansregeringens politik från den svenska valmanskåren, snarare än som ett stöd för (s) politik. Synnovates senaste mätning ligger nog närmre den nivå som ett rödgrönt regeringsalternativ har möjligheter att uppnå i kommande valrörelse. Och det är då inte negativt att de båda mindre partierna i ett eventuellt samarbete (s), (mp), (v), noterar sina bästa siffror på länge. Det skulle förmodligen ge mer jämnstarka möjligheter i det praktiska regerandet.

Samtidigt noterar (m) rekordsiffror i alliansen. Inte så konstigt när höststormen viner i det ekonomiska systemet. Om det vore valdag hade dock säkerligen en del moderatsympatisörer valt att lägga sin röst på (kd), som fortsätter kräftgången en bra bit under 4%- spärren.

Det stora glädjebudet är att Sverigedemokraterna (sd) rasar som ett korthus i opinionen just nu. För några månader sedan låg de stadigt på omkring 4%. Nu är partiet i praktiken halverat. Som sagt - en tillnyktrad väljaropinion!

Nu är det klart. Värmland har beslutat sig för att sända in en ansökan om att slås samman med Västra Götalandsregionen. Som Mellerudsbo kommer jag bo väldigt centralt i den nya regionen. Med 13 mil till Göteborg och 13 mil till Karlstad. Med 15 mil till Borås och 15 mil till Arvika. Med 20 mil till Mariestad och 20 mil till Filipstad. Med 25 mil till Gullspång och 25 mil till Torsby.

Blir åksjuk bara jag tänker på det, men men ingen stordrift som inte har några små fördelar. Framtidens regionen runt- månadskort kommer kunna användas för att ta sig både till Arvikafestivalen och till slalombackarna i Branäs. Alltid något, som gubben sa när han kom till Åmål...

I Västra Götalandsregionen rullar allt på just nu. I Hälso- och sjukvårdspolitiken känns det som att (mp) ligger rätt ute just nu, både i synen på utvecklingen av primärvården, och när det gäller ett ökat fokus på förebyggande. När det gäller kollektivtrafik och infrastruktur känns det kanske inte lika positivt, även om vi i fredags hade en skön kampanj för att de mindre hållplatserna utmed Viskadalsbanan ska bevaras. Björketorp och Derome besökte vi, två små orter med engagerade medborgare. Trots hård vind och mycket nedebörd var det ett stärkande möte.

Annars känns det bistert just nu. Vintertiden är här, och jag är inte någon hård fan av den varan. Jag käkar gärna frukost i mörker, bara jag får ha någon enstaka ljus timme efter jobbet. Men nu är det rena natta när man går ut från residensets tjocka murar. Uschija mig, det känns trist.

En dag som denna sitter jag och drömmer mig tillbaka till en tid då Lise, Lisa, Birgit, Birgitta, Jonathan, Hulda och undertecknad gick omkring i försommarvärmen och kampanjade för DVVJ- banan i Bengtsfors. Längtar tillbaks till sommaren...

Så är då helgen slut, och en ganska mödosam arbetsvecka väntar. Vad passar bättre då, än en skön isländsk visa sjungen av Bergþóra Árnadóttir, en folkviseartist vars musik jag fick förmånen att stöta på när jag var där. Nedan bjuds på en av Bergþóras visor, Eftirmaeli.

Vår egen Josh Lyman har sammanfattat Mona Sahlins krumbukter den senaste tiden på ett mycket träffande sätt...

När oktobersolen gav oss en brittsommar med 17 grader i luften, kunde jag inte låta bli. Det blev ett tådopp/fotbad i Vänerns friska vatten under dagens promenad nere vid sjön. Sånt passar för lediga dagar, liksom...

Efter den första timman av Agendas partiledardebatt fanns det nog en del som bytte kanal, då debattnivån stundtals varit både låg och hetsig. Men det tog sig faktiskt i timme två, inte minst tack vare den duktiga debattledaren Anna Hedenmos förmåga till rättvis fördelning av ordet och att hon vågade bryta i rätt tid.

Som Miljöpartist ska jag naturligtvis tycka att Maria Wetterstrand var bäst, och det tycker jag också. Men det fanns också andra debattörer som skickligt marknadsförde sina ståndpunkter. Jag tänker då på de båda slagpåsarna Göran Hägglund och Lars Ohly, vilka förmodligen var de två som hade mest att vinna på debatten. De tog chansen, kan man säga. Statsministern fick också in en del goda poänger, liksom Mona Sahlin. Maud Olofsson var däremot ovanligt trött och blek i sina argument, liksom Lars Björklund som med sitt raljerande resonemang mest framstod som surmulen.

Kvällens bästa:

Maria Wetterstrand talade omkull alla övrigas argument i klimatfrågan.

Kvällens sämsta:

Oppositionens oförmåga att framstå som en samlad kraft.

Aftonbladets ledarkrönikör Olle Svenning riktar i sin senaste ledarkrönika en ganska stark kritik mot dagens ekonomiska system. Samtidigt känns det som att han ganska snart faller ner i samma gamla vänster- retorik som var vanlig under 70- talet.

Olle Svenning verkar sakna någon djupare analys kring varför läget uppkommit. Som jag ser det, är dagens spekulationsekonomi en naturlig följd av de 1800- talsteorier som format såväl liberalism som socialism. Keynes teorier, om att det krävs ökad efterfrågan för att nå ökat välstånd, bör ifrågasättas. Så långt verkar dock inte Svenning vilja gå, måhända på grund av att dessa teorier är en vedertagen "sanning" också på vänsterkanten.

Ett lönsamt banksystem har förmåga att anpassa sig efter sin tid. På 1400- talet handlade det främst om förmedling av pengar. Att låna ut pengar till ränta ansågs oförenligt med den tidens normer och seder. Trots det var Medicis bankväsende Europas i särklass mest lönande affärsverksamhet. Detta då man anpassade sig efter sin tids seder och bruk, och tjänade pengar på sådant som inte ansågs opassande. Man kan ju ifrågasätta hur anpassligt vår tids banksystem är till sin samtid, när en ekonomisk oro kan få hela systemet att kollapsa och bankernas nuvarande huvudsyssla helt stannar av.

Det jag tycker man kan ställa sig frågor om är hur länge vår ekonomi ska vara utformad utifrån teser sprungna ur 1800- talet, och huruvida det är riktigt eller ej för politiker att fortsätta anpassa de demokratiska ekonomiska spelreglerna utifrån dessa teorier? Själv tycker jag att (mp) står tämligen ensamma bland sveriges partier, med att ifrågasätta just de normer och teorier som Keynes m.fl förespråkade för långt mer än 100 år sedan. Olle Svennings artikel bekräftar egentligen bara att så är fallet. Han och andra vänsterkritiker vill om möjligt plåstra om de värsta åkommorna med systemet. Men han, och övriga vänsterkritiker, har inga ambitioner att byta ut det.