Gick just en sväng med vattenkannan, och fastnade ett slag vid en växt jag fått av min kära syster Madeleine för något år sedan. Hon hade hängt upp ett par små bebis- skor i arrangemanget, ett par små bruna skinnskor jag själv tultat runt i som liten. Tänk, att mina fossingar varit så små en gång, funderade jag en stund, medan jag vandrade vidare runt för att vattna, stadigt förankrad med mina 46:or till fotsulor...

Ett par- tre fåglar har viskat i mitt öra, att det förslag till Partistyrelse som presenteras under torsdagen, innehåller tre västsvenska kandidater, samtliga från Göteborg. Om det stämmer, är det pinsamt.

De som känner mig, vet förmodligen att jag gillar Göteborgare i allmänhet. Men många av dem har, ärligt talat, väldigt lite koll på vad som sker söder om Kållered, öster om Delsjömotet, eller norr om Angeredsbron (eller för all del väster om Hjuvik). När det nu fanns flera duktiga västsvenska kandidater från övriga delar av världen än storstaden, så är det faktiskt pinsamt att valberedningen föreslår tre Göteborgare, och ingen av de Västra Götalänningar som faktiskt kan skilja på vad som är kommunpolitiskt och regionpolitiskt ansvar.

Jag kommer inte delta på kongressen, men kommer starkt rekommendera Göran Larsson, Ulf von Corswandt och andra duktiga kandidater från övriga Västra Götaland att fortsätta kandidera. Miljöpartiet får inte kantra över och bli ett parti som representeras bara av storstäderna. Trots allt har storstaden Göteborg bara en tredjedel av medlemskåren i Västra Götaland...

Så är det då till sist dags för final i Melodifestivalen. Själv har jag just kommit hem från en extra dags arbete i Vänersborg (vi har Regionstyrelsemöte på tisdag), men är glad att jag han hem i tid. Jag gillar att gotta mig åt dåliga låtar, och glädja mig åt positiva försök. Har tjyvlyssnat på låtarna på svt.se och måste säga att flera av dem är ganska gulliga. Rent spontant håller jag tummen för Frida, jag gillar när de sjunger på svenska, och hennes härliga dialekt får mig att mysa. Men det lär väl bli Perelli som tar hem det.

Har via nätet också följt den spännande rusningen i Lombardiets skönaste skidspår, och följt hur fransmannen Vittoz till sist tog hem en välförtjänt seger den här säsongen (även om den inte innebar några världscupspoäng). Killen har varit nära fler gånger än vad som går att räkna, utan att riktigt få till det. I dag utklassade han självaste Lucas Bauer (Tjeckien), vilket är strongt gjort av fransmannen. Han såg också till att skaffa sig viktiga bonussekunder inför morgondagens världscupsfinal, en final som sänds direkt i SVT, och som jag, då jag är ledig, kommer ta mig tid att följa. Gillar Hård och Blomquists sköna stil från kommentatorsbåset, en blandning av nördigt upprabblande av fakta, stor sakkunskap, och en och annan dräpande rolig kommentar (åtminstone för oss inbitna skidentusiaster). Något att se fram emot i morgon, som ska bli en lång skön och fullständigt mp- fri söndag.

Finskan är ett språk som vi svenskar haft oerhört svårt för att lära, trots att länderna hängde samman i över 500 år. Men det går väl att ändra på, kanske. Om man för samman en av tidernas största finska sångare med en av tidernas största svenska låtskrivare, så blir resultatet så här...

Vår för tillfället tjänstledige gruppledare i Borås, Tomas Eriksson, tillbringar just nu den mesta delen av tiden i centrala Stockholm. I går mötte jag honom som hastigast på ett möte på Sveriges Kommuner och Landsting, på Hornsgatan. Allt verkade gott med honom, även om det mest blev en kommunikation via papperslappar, så vi inte skulle störa mötet.

Mötet i sig, med Styrelsen för Miljöpartister i Landsting och Kommuner, var av det bättre slaget. Det är ett trevligt gäng med människor, och vi diskuterade bland annat upplägget av årets kommun- och landstingsdagar som går av stapeln i Göteborg i oktober.

Anders Södergren vann dagens 5- mil i Holmenkollen med över två och en halv minut före tjecken Bauer och schweizaren Fischer. För vart och ett av de tre varven drygade Södergren ut sin ledning, och kunde på upploppet defilera in mot målet, viftandes med en flagga, och bugande inför den förtjusta publiken. En seger som är att betrakta som en bragd, liknande den som Charlotte Kalla presterade under Tour de ski tidigare under säsongen. För en annan, som alltid haft längdskidor som favoritsport, både som novisartad utövare och framför TV- apparaten, har den här lördagen varit något att minnas under ett bra tag framöver...

Är det bara jag som saknar tiderna då Melodifestivalen var en kväll om året, och man kunde fokusera på att sitta tillsammans i soffan och rata, hata eller gotta sig åt låtarna? Nuförtiden, med alla kval och sånt, hinner åtminstone inte jag med att följa vad som händer och sker.

Ändå - visst finns det väl en njutning i att minnas gamla höjdpunkter och lågvattenmärken? Oftast blir det just de sämsta låtarna man minns med störst förtjusning :-)

Tack Tina, som tipast om följande klipp med fnissigheter inför helgen. Det finns några riktigt roliga inslag i klippet...