I helgen var jag och såg på den Oscars- nominerade filmen Charlie Wilsons war. Huvudperson är en tämligen pompös, grabbig och ideologiskt avtrubbad kongressledamot från Texas, spelad av Tom Hanks.

Mina känslor var mycket blandade till filmen. Vissa scener var suveräna, inte minst dem där Philip Seymour Hoffman deltar, som den fyrkantige men samtigit roligt repliksnäsande CIA- agenten Gust Avrakotos (bäst i filmen är en avlyssnings- scen som utspelar sig på Wilsons kontor). Man får hoppas att manuset och boken (skriven av George Criles) inte är helt sanningsenlig kring metoderna bland USA:s kongressledamöter, för såpass skruvade ter sig vissa av inslagen, för mig som arbetar med demokrati i Sverige.

Efter en trevande inledning, med lite väl mycket nedvärdande kvinnosyn (även för att vara USA), så blir filmen bitvis både rolig och spännande. Men samtidigt fastnar skratten i halsen, och spänningen följs av olust. För även om manuset måhända frångår vissa fakta, så handlar det om verkliga personer, och det som händer i filmen har defacto hänt i verkligheten. Och den oerhört naiva svartvita syn på goda och onda, som alltid tycks prägla amerikanska filmer (och i bland dess presidenter), är också något som får en att känna sig lite illa till sinns efter en stund.

Hursomhaver - filmen är sevärd, det tycker jag. Den är visserligen alltför krigsförskönande, och allt för amerikansk- patriotisk. Lite som om man vill måla upp Wilson som en krigsförespråkande fredsivrare, vilket ju kan tyckas tämligen motsägelsefullt. Men samtidigt målar denna skruvade film upp ett stycke nutidshistoria. En liten tanke börjar i vart fall gnaga i mitt huvud mot slutet -  måhända är det inte filmen som är skruvad, utan vår samtid...

Strax dags att rusa till bussen mot Vänersborg. Men först blir det reklam...

Jag brukar inte göra reklam för saker, men det finns undantag. Här kommer en länk till en av de både gulligaste och roligaste reklamfilmer jag sett...

I dag har jag sedan jag kom hem suttit i telefon mest hela kvällen, och snackat politik. Därför är jag nu, när jag sitter framför bloggen, tämligen tom i bollen. Men för att inte lämna sidan helt ouppdaterad, så lämnar jag länken till ett smarrigt recept på chokladbrownies med färska bär. Även om filmen är på utrikiska, så tror jag ni lyckas tyda receptet, vilket starkt kan rekommenderas.

För att komma till receptet>>>

Nästa vecka ska jag en sväng till Stockholm. Som landsbygdsbo är det bara att acceptera - det är ett annat tempo, en annan kultur i huvudstaden än på landet. Det är så i dag, och det var så för 100 år sedan. Nedan kommer skriften från en informationsfolder som delades ut till bönderna när de for till Stockholm för att protestera mot regeringen Staaf 1914:

 --------------

1. Följ aldrig med obekanta personer. Varhelst ni se en person i studentmössa, vänd er till honom, och han lämnar erfoderliga anvisningar och hjälp! Poliskonstaplar och scouter lämna korrekta upplysningar.

2. Undvik större folksamlingar, i vilka ligister, ficktjyvar och annat slödder alltid bruka hålla sig framme.

3. Från mindre väl kända hotel utdelas kort med uppmaning att besöka dem. Deltagare i Bondetåget: Se noga upp för detta geschäft! Följ aldrig med till illa beryktade hotell!

 -------------

 Tänka sig, på hundra år har inte mycket hänt. Läser man internationella resebroscyrer till Stockholm, är tipsen ganska lika dem som lämnades 1914...

Det är ganska länge sedan nu, som Miljöpartiet bytte namn till Miljöpartiet de Gröna. Detta skedde 1985, om jag inte minns fel, och namnet har sedan dess blivit väl inarbetat hos de flesta. Nu reses dock krav på att byta namn igen, den här gången till De Gröna, ett namn som jag tycker känns mycket olustigt, rentav motbjudande.

Historiskt intresserad som jag är, får namnet "De Gröna" mig att tänka på antikens Rom, under den tid då den förfärliga Caligula var kejsare. Det är ett bra tag sen, snart 2000 år har gått, men ännu brukar den "lille Stöveln" (som Caligula betyder) betraktas som en av de mest grymma regenterna genom tiderna. Men vad har detta med "De Gröna" att göra, undrar du kanske?

Jo, den grymme kejsaren hyste förutom en särskild passion för grymheter, också ett stort intresse för hästkapplöpning. Och prasina factio, De Gröna, var Caligulas favoritlag. Detta lag tvingades alla sedan göra till sina favoriter, ty när några supportrar råkat heja på De Vita, utbrast den missnöjde kejsaren: "Jag önskar att det romerska folket bara hade en hals!" Och eftersom Caligulas stora intresse, vid sidan av hästsporten, var just att att skära halsen av folk, så får man ju förstå att de stackars kuvade romarna snabbt kände sig manade att tvingas heja på De Gröna.

Kejsarens favorit bland De Gröna hette för övrigt Incitatus, och denne fick snart ynnesten att utnämnas till konsul och levde därefter i en marmorbyggnad bredvid stallet. Incitatus är, såvitt jag vet, den hittills ende häst genom världhistorian, som nått så högt uppsatta uppdrag. Huruvida han uppskattade utnämningen (eller huruvida Romarna uppskattade att få en häst till konsul), förtäljer inte historien...

Men men, det är väl bara en historienörd som jag, som protesterar mot ett eventuellt namnbyte av Miljöpartiet de Gröna av den anledningen...

I dag var det inte grått, när man tittade ut. Det var blått. Nån hade tänt lampan. Så jag snörade på mig skorna, virade in mig i halsduken, och vandrade ut nån minut. En härlig upplevelse, att känna solen smeka kinderna, kände genast hur mycket man saknat den, hur mycket den betyder för en. Wow, liksom, en dag när solens bleka januarisken letar sig ner ända ner till oss här på markytan, en sån dag är en bra dag...

När de två decimetrarna nysnö i Dalsland nu håller på att smälta ner till små blaskiga flak med slask och vattensörjor, så sitter åtminstone jag och längtar efter en riktig vinter. Ni vet, en sån där vinter som ofta var när man var liten, när det var pulkaväder i flera veckor, och snön som föll låg vit och skarig över ängar och hagar.

Om du saknar sådana vintrar - ta en tur till Södra Norge. Där har man fått inte bara några ynka decimetrar, utan cirka en meter härlig nysnö. Och enligt prognoserna ser det ut att bli mer snö. Kanske lite väl mycket, men bättre det än de evinnerliga gråmulna slaskvintrar som präglar de västsvenska vintrarna nuförtiden...

... är hemmagjord wienernougat.

Du behöver:

250 g Nougat (av det slag man finner i butikernas bakavdelningar)

250 g Mörk Blockchoklad

250 g Mandelspån

1. Rosta mandelspånen i stekpanna, utan matfett.

2. Smält Blockchoklad och Nougat tillsammans i en uppvärmd bunke, sänkt i ett vattenbad.

3. När chokladen smält, rör ner mandelspånen.

4. Lägg ett bakplåtspapper i en form med minst 2 cm höga kanter.

5. Häll ut choklad- och spån- smeten över bakplåtspappret, fördela smeten jämnt.

6. Ställ in hela härligheten i kyl eller sval ett par timmar, skär sedan upp wienernougaten i lagom stora portionsbitar.

Lovar - det är riktigt smaskigt, och väldigt, väldigt enkelt...