Bevisbörda, källförteckningar och annat som hör den akademiska världen till, blir alltmer rådande också inom politiken. Till största delen är det bra. Men i bland upplever jag en risk för att moderna och via högskolor till politrucker upplärda politiker glömmer att politik till syvende och sist också handlar om hjärta och sunt förnuft.

Min oro grundar sig på hur beslutsfattande instanser ibland in absurdum fokuserar på bevisbörda, oavsett de erfarenheter som finns att hämta ur det riktiga livet, som försigår mitt i bland oss. Så här kommer tre exempel på när hjärnan fått råda utan inblandning från själ och hjärta, och det orsakat mycken lidande för enskilda samhällsmedborgare:

1. Elöverkänsliga

Kartläggningar visar att det finns ungefär 30.000 människor i Västsverige som har överkänslighet mot el och strålning från bl.a mobilmaster. Av dem är det ca 10% som har uppenbara problem att fungera i det strålningsrika samhälle som just nu byggs upp runtomkring oss. Samtidigt finns det inga entydiga bevis från forskning som visar på att människor ska kunna känna av sådan strålning, varför många politiker väljer att på goda faktagrunder avspisa de drabbade som om de inte fanns. Det krävs hjärta i politiken, för att acceptera att de faktiskt finns, och för att faktiskt planera för ett tillgängligt samhälle också för dessa människor. Från regionens sida talas det om reservat, små "vita fläckar", där de elöverkänsliga kan få hålla till. Men lågstrålande vårdinrättningar har vi bara en ynka av, i hela regionen. Det behövs hjärta i politiken.

2. Parkinsondrabbade arbetare

Arbetarna på ett pappersföretag i Vargön ägnade större delen av 70- talet åt att arbeta, vistas och äta från ytor indränkta med bekämpningsmedlet Difenyl. När ett osedvanligt högt antal av dem i början av 90- talet började drabbas av Parkinson, började en del av dem inse, att det kanske hade något samband med Difenylhanteringen något decennium tidigare. Forskningen var dock inte entydig, varför försäkringskassan ihärdigt hävdade att det inte rörde sig om en arbetsrelaterad sjukdom. Politikerna i (den numera nedlagda) Socialförsäkringsnämnden beslutade att de stackars parkinsonsjuka arbetarna hade rätt. Försäkringskassan överklagade dock nämndens beslut, och ärendet gick via länsrätten upp i kammarrätten, innan de nu allt färre levande sökandena fick någon ersättning. Utan politikernas mod och hjärta i processen, att faktiskt våga sätta sig emot försäkringskassan, hade de drabbade troligtvis aldrig fått någon ersättning.

3. Unga med MS

Multipel Scleros, MS, är en obotlig sjukdom. Dock kan den i dag, genom hälsoförebyggande salutogenskt arbete, göra att drabbade människor kan leva med sin sjukdom i många år, innan den utgör ett reellt funktionshinder. I ett möte för några år sedan, med unga som drabbats av MS fick jag dock tydligt klart för mig att det där med rehabilitering var något som var förunnat främst för dem som bedömdes kunna komma tillbaka till arbete. De som var såpass sjuka att de inte klarade av att fortsätta jobba heltid i charkdisken på Ica, eller som webbdesigner, de erbjöds betydligt sämre stöd av vårt gemensamma samhälle. Rehabvistelser utomlands var stört omöjligt för dessa personer. Jag tog med mig uppgifterna till några farbröder på förvaltningen i det berörda området. Dessa visade dock upp flotta bilder och diagram på att inget av det jag hört stämde, det var enligt dem taget ur luften. Likväl fortsatte det vara stört omöjligt för t.ex rehabvistelse för dem som inte skulle kunna fortsätta jobba. Hade farbröderna på den politiska förvaltningen kompletterat sina diagram med själ och hjärta, hade de förmodligen insett att de i deras ögon helt normala prioriteringarna, för de drabbade innebar långt ifrån ett värdigt förebyggande arbete.

Med det här inägget vill jag nog bara slå ett slag för nån slags balans mellan förnuft och känsla, mellan hjärna och hjärta, mellan bevisbörda och beprövad erfarenhet.

En jämn balans vore förstås det allra bästa, men när det är sagt föredrar jag alla gånger en politiker med liten hjärna men stort hjärta, framför en med stor hjärna och litet hjärta...

 

Madeleine

14 februari 2009 13:04

Håller med
Forskning är bara en del och säger egentligen inte så mycket om man inte samtidigt ser verkligheten och helheten. Ungefär som IQ som bara indikerar vår förmåga att tillgodogöra oss diverse kunskaper. Det krävs också EQ för att förstå.

http://maddisan.bloggagratis.se

 

Tony

16 februari 2009 21:27

Så sant, så sant!

http://vgtony.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Islandska RUV, motsvarigheten till svenska SVT, rapporterar grundligt om utbrottet i Eyjafjallajökli, eller Eyjafjällsjökeln. Det finns också tecken på att Katla är på väg att vakna, vilket snarare brukar vara regel än undantag efter Eyafjällsjökelns...

I dag har jag sett kort från systerdotterns mage. Däruti växer en lillsnoddas sig stark och det är förstås en liten triangel (eftersom dess mor var en vinkel). Mycket bensprattel enligt både barnmorska och systerdottern.   Så nu förbereder jag mi...

Ibland låter det som att vissa politiker, också inom mitt parti, tar opinionsmätningar och dylikt på lite för stort allvar. Alla vill tillhöra en vinnare och ingen vill vara impopulär. Därför tolkar MP just nu mätningarna som ytterst tillförlitliga, ...

Dags för lite påskledighet. Tänker tillbringa helgen i stugan tillsammans med nära och kära. I nästa vecka är det full fart igen, med bl.a. studiebesök, Regionstyrelsemöte och ett par träffar i Stockholm. Funderar även på en sväng till Uppsala, men d...

Dagarna är fulla av göromål och när det är så, så är det rejält skönt att koppla av med något helt annat än politik framåt småtimmarna. I kväll har jag därför suttit och totat ihop en liten vaggvisa i speldoseformat för trötta själar: http://...