Någonting har hänt. För bara några år sedan var det med en skammens rodnad man tvingades erkänna för den som frågade, att man var Miljöpartist. Och vågade man stå för sin åsikt, kunde man räkna med att bli betraktad som en mindre vetande. I bästa fall kände de sympati över min dumhet, i sämsta fall hällde de fotogen runt huset och hotade att tända på. Så var det, en gång på 90- talet.

I dag höjer ingen på ögonbrynen när jag avslöjar att jag är Miljöpartist. Åtminstone inte i negativ mening. Ofta möts man i stället med ett nickande instämmanden och intresserade följdfrågor kring den gröna rörelsen och vår politik. Det har blivit både rumsrent och trendigt att vara Miljöpartist. Wow, liksom. Det är förmodligen första och enda gången som jag haft förmånen att gå i framkant för att skapa en ny trend.  Må trenden hålla i sig både över EP- valet och över valdagen 2010...