Både i stort och smått omges vi alltmer av finanskrisen och den djupa lågkonjunktur som därpå följer. Och det är nu, i slutet av mars, som de allra första breda varslen omsätts i arbetslöshet för tusentals Västra Götaländare. Arbetslöshet som i vissa fall innebär en lång, dyr och psykiskt påfrestande period för den som drabbats.

Samtidigt innebär den ökade arbetslösheten betydande minskningar av skatteinkomsterna för de gemensamt finansierade sektorerna, för regionens del handlar det om miljardbelopp i intäktsminskningar. Och som regionpolitiskt aktiv hamnar man i dilemmat mellan att tvingas skära i verksamheter eller att försöka finna andra vägar att öka intäkterna. Den som vill spela på opportunistiska felor skulle naturligtvis kunna yrka på att andelen tjänstemän dras ner och att krympa andelen förtroendevalda. Men dessvärre är intäktsbortfallen så stora att inte ens en total avdemokratisering av regionen skulle innebära mer än en näve singel i ett grustag.

Samtidigt är det intressant att spekulera kring vilja möjligheter den ekonomiska krisen ger oss. Förvisso innebär den ett mycket tufft avbräck för många av oss, men också en möjlighet att stanna upp och reflektera kring den värld vi lever i. En värld som många, efter att ha funderat ett tag, förmodligen vill vara med att förändra. 

Som representant för den Gröna rörelsen är det inget ovanligt att de som kritiserat oss brukar driva med vår tillväxtfientlighet. Personligen är jag inte så särskilt fientligt inställd till så värst många saker (kärnkraft undantaget, det medges), men en sund kritisk hållning och en tillnyktring av marknadsekonomin, som vi lärt känna den, det ser jag som nödvändigt för att klara de kriser vård jord befinner sig i.

För att lösa långsiktiga kriser som klimatförändringarna, och kortsiktiga kriser som den finansiella oron, så krävs det att vi så sakteliga vänder spekulationsekonomin ryggen, inför en viss tröghet i systemet och får en mer rättvis fördelning över klotet. Om detta inte sker, utan spekulationshysterin får fortsätta råda, så lär snart de pyramidlika multikapitalister som försatte hela USA:s bostadsmarknad i kris (vilket var det som fick nuvarande ekonomiska kris att bli global), att inleda nya pyramidbyggen; i Kina, Indien, Mellanöstern eller varhelst de ser en möjlighet att slå till. Och har vi då ingen tröghet i systemet, så blir fallet än djupare, rent ekonomiskt, medan temperaturen stiger till oanade höjder, rent meterologiskt...

Så har då ödestimman slagit för Saab, och man lägger under förmiddagen in en ansökan om rekonstruktion. 9 månader lär man nu förhoppningsvis få på sig, för att kunna finna en räddning för bolaget. Som jag ser det, bör man göra helt om, ge upp befintliga utvecklingsprogram, och i stället koncentrera sig på vad marknaden vill ha om 5 år. Det innebär att man måste sluta planera för att producera mellanstora bilar som drivs på bensin. Sök i stället ekonomiskt stöd från kraft- och elbranchen för att snabbt som ögat och till början i en liten skala, börja producera elbilar (och då menar jag inte hybrider).

Elbilar hör framtiden till, och ska Saab ha en framtid så krävs nog både en krympning av verksamheten och en helt ny inriktning. Att gå i framkant, att lansera något som är nytt för den svenska marknaden, men samtidigt använda sig av ett beprövat och i mångas ögon positivt varumärke, det är nog enda räddningen.

Vem vet, kanske till och med en snålande regering vore beredd att tillskjuta medel för en elbilsutveckling?

17% av de Grönländska barnen uppges lida av svält och hunger. Detta enligt tämligen chockerande uppgifter som också tagits upp i FN- organet UNISEF. Den danske statsministern Anders Fogh Rasmussen uppges vara tagen av beskedet, och utlovar nu att lyfta frågan med företrädarna för det lokala självstyret på Grönland.

Fogh menar att det är mycket olyckligt att Danmark i förlängningen riskerar hängas ut som en nation där man inte behandlar barn ordentligt. Läs mer på Danmarks Radios hemsida.

Det är när man upplever nyheter som dessa, som man inser att vi trots mången problem har det ganska gott i Sverige. Svält och hunger bland våra barn, tja, det får vi nog gå ca 100 år tillbaks i tiden för att finna liknande siffror som dem som nu presenterats för Grönland.

...kan jag rekommendera fisken i denna visa:

Andelen Miljöpartistiska sympatisörer som vill att sverige ska lämna EU är i dag under 25%, medan omkring hälften av sympatisörerna tycker bra om EU. Jag tillhör den kategori politiker som tycker att man ska lyssna på sina väljare.

Fler skäl till att rösta NEJ till utträdeskravet finner du på kampanjsidan.

Nu i september påbörjas Miljöpartiets interna omröstning kring huruvida partiet ska behålla kravet om att Sverige ska lämna EU eller inte. Personligen vill jag slopa utträdeskravet, och uppmanar intresserade att gå in på NEJ- sidans kampanjblogg, som innehåller flera goda argument. För dem av er som tillhör ja- sidan så har även de en egen sida.

Den närmsta tiden kommer jag på min egen blogg presentera några argument till varför partiet bör stryka utträdeskravet:

Utträdeskravet har i över tio år blockerat en stor del av den interna EU-debatten i partiet. En debatt som skulle behöva fokuseras på vad vi verkligen vill med EU, hur vi tycker att det borde fungera, vilka frågor EU skall ha behörighet i, vilken politik vi vill driva i EU. Resultatet är till exempel mycket ogenomtänkta och självmotsägande skrivningar i valprogram och valmanifest.

Utträdeskravet har också blockerat våra möjligheter att med trovärdighet föra fram konstruktiva förslag om vilka förändringar vi vill se i EU i den politiska debatten. Ingen tar dessa förslag på allvar, när vi ju ändå vill lämna organisationen. Det är mer konstruktivt att visa vårt missnöje med EU med förslag som människor tar på allvar och kanske kan påverka.

Det finns två övervägande skäl till att (fp)- ledaren är direkt olämplig som utbildningsminister:

1) Hans lögner - Källa SR

Sveriges Radios avslöjande om vidden av Björklunds lögner kring de tre stora rapporterna i kombination med ständiga tal om ordning och vikten av kunskap känns genomruttet.

2) Hans människosyn - Källa DN

Språkbruket från hans tid som officer avslöjar en person med mycket märklig syn på ordning och rättvisa. Att beskriva rekryternas utséenden som "ludermässiga", eller att ryta till soldaterna att "gå ut i skogen och runka upp stridskuken ordentligt" - använder man ett sånt språkbruk till sina underlydande om man vill kalla sig liberal?

Om jag vore folkpartist, vilket på Westerbergs tid inte tedde sig helt främmande, skulle jag fundera både en och två gånger på om Björklund skulle få förnyat förtroende som partiledare. Nu är jag inte folkpartist och de flesta från Westerbergs tid har sökt sig någonannanstans, så jag antar att han blir kvar. Dessvärre...

Efter Stefan Holms medaljmiss i Peking minskade chanserna rejält för att Sverige ska lyckas vinna hem någon guldmedalj. Holm gjorde en godkänd insats, fyra i ett OS är inget dåligt resultat. Och visst, det finns ännu medaljchanser i segling, och kanske Carolina Klüft eller Anna Söderberg lyckas uträtta stordåd, men det börjar osa fiasko om den svenska OS- satsningen. I nuläget är Sverige rejält förbisprungna av våra nordiska grannländer i medaljligan, bara lilla Island ligger efter oss.

Det stora bottennappet hittills har varit simningen, en idrott där Sverige ska kamma hem medaljer. I år var några ynka sistaplatser i finalerna allt som uppnåddes, och glädjeämnena var få. Till skillnad mot i Stefan Holms fall, så är simmarnas insatser (med några få lysande undantag) inte godkända.

Det har varit ett OS med tvivelaktiga utslagningar (Ara i brottning och Linus i höjdhopp), otur (Sanna i 100m häck, fotbollslandslagets lottning och Tessan i 50m simning), skador (Christian O i tresteg) men också underprestation när det väl gällde (segling, ridning, simning) och allmänt missmod, verkar det som.

Visst, det finns som vanligt grenar där svenskarna presterat bättre än förväntat. I såväl cykling, tennis, skytte, simhopp och handboll har de svenska OS- deltagarna presterat bättre än man kunde förvänta sig. Det är också i två av dessa grenar som de tre kvarvarande medaljerna (efter att IOK fråntog Ara sitt brons) hämtades hem.

Ur svensk synpunkt verkar OS bara bli succé på ett vis - SVT:s sändningar har hållt en jämn och hög kvalitét från första start. Kommentators- ess som Jacob Hård, Björn Fagerlind, Staffan Lindeborg, Roger Blomqvist, Jonas Karlsson och inte minst programledarna Marie Lehman och André Pops, har skött det riktigt snyggt. Och expertkommentatorerna har varit både duktiga och roliga att lyssna på. Snyggt skött, SVT.