I dag tog jag en rejäl långpromenad, på sissådär 3 mil. Det var skönt och stärkande. I bland är det just vad man behöver, att komma ut i naturen, rensa luftrören i den svala höstluften, och följa hur växterna förbereder sig för vintern.

I år är hösttecknen senare än normalt, tja, kanske inte lövfällningen från träden, den kommer tidigare för var år, men övriga hösttecken är sena. Blåklockorna står fortfarande klarblå vid vägkanterna, och de få kvarvarande humlorna gör mödosamma landningar i höstsolen.

Att vara ute i naturen, utan krav på att uträtta något förutom att bara vara där, är skönt. Fast i dag inträffade två fadäser:

1. Skoskav

Lärdom: Försök inte gå in nya skor genom att använda dem under en långpromenad.

 2. Ont i svanskotan

Lärdom: Kana inte nedför branta nedförsbackar om du inte tänkt hålla dig på benen.

Men dessa små fadäser uppvägs av glädjen att ha en helt ledig dag, som man kan tillbringa med att vandra runt ute i skog och mark - och göra absolut ingenting. Det är livskvalitet...