... nu får det sannerligen vara nog för i dag. Åkte till Vänersborg vid femsnåret i morse, och har inte hunnit hem än. Det märks att Lise är på semester, i dag har jag jobbat hela dagen, och ändå inte hunnit med ett dyft av det jag skulle. Men nästa buss går ca kl 21.30, och den ska jag baske mig med. Så nu får det vara slutknåpat för i dag. Och hör sen...

Jag gillar inte, och brukar överhuvudtaget inte kandidera till uppdrag. Därför känns det både ovant, roligt, spännande och skrämmande, att nu, tillsammans med urduktiga och erfarna politikern Göran, ha tagit klivet ut och blivit kandidat till Partistyrelsen. Särskilt i ett läge där vissa av våra medlemmar river sig i huvudet, och funderar kring varför (mp) inte lyfter mot skyarna, trots att våra hjärtefrågor är på var persons läppar...

Förra gången jag kandiderade till ett internt uppdrag, gjorde jag det också tillsammans med någon annan. Den gången var det tillsammans med Birgit Karlsson från Åmål, och vi blev faktiskt valda till ett delat ordförandeskap för mp Västs styrelse. Vi jobbade väldigt bra tillsammans, och trots ett svårt utgångsläge med revirpinkande valkretsar, så hade vi vansinnigt kul. Vi försökte jobba enligt devisen att om vi lyckades entusisamera och aktivera styrelsen, så kanske vi också skulle lyckas entusiasmera och aktivera partiets medlemmar. Vi försökte skapa en atmosfär där medlemmarnas fördelar och styrkor vårdades och uppmuntrades, medan vi försökte visa förståelse för varandras svagheter och brister. Jag vet inte om vi lyckades fullt ut, men är samtidigt övertygad om att det är rätt väg att gå, och det även på riksnivå.

Om vi lär oss att uppskatta varandras fördelar och styrkor, samtidigt som vi lär oss respektera varandras brister och svagheter, så når vi en ökad respekt och lyhördhet. Och förhoppningsvis kan det uppnås både inom styrelse, riksdagsgrupp och hos partiets medlemmar. Åtminstonde måste det vara målet.

Genom att hysa förståelse för varandras svagheter, och lära oss att uppskatta varandras styrkor, så tror jag vi kommer få ett mer entusiastiskt Miljöparti. Och min övertygelse är att ett parti som präglas av entusiasm internt, också lär bemötas med entusiasm av väljarkåren.

I dag har jag sänt ut en kallelse till beredningsmöte mellan ansvariga miljöpartister i regionen, och kommunpolitiker från Göteborg, Härryda, Bollebygd och Borås, angående kollektivtrafiken mellan Västra Götalandsregionens två stora befolkningscentra: Göteborg (med ca 700.000 inv i närområdet) och Borås (med ca 200.000 inv i närområdet). I denna del av västsverige bor omkring 2/3 av regionens befolkning, ändå har kollektivtrafiken ständigt varit underdimensionerad.

Häromdagen gjorde (m) ett utspel kring framtidens kollektivtrafik längs med sträckan. Ett gott initiativ, men om man läser artikeln nogrannare finner man en del brister. Exempelvis borde många av dem som bor mellan de båda stadskärnorna, ställa frågan kring vilket sätt (m) tillgodoser deras behov?  Likaså måste alla rörelsehindrade, småbarnsföräldrar med barnvagnar, shoppingsugna och andra resenärer som av komfortskäl väljer tåget, vi måste ställa oss frågan kring om inte (m):s förslag skulle innebära slutet för persontrafik på järnvägen mellan Borås och Göteborg. Åtminstone tills den nya Götalandsbanan står klar (med denna regerings vaghet, förmodligen lagom till pensionsdags för en annan)...

Nej, det krävs en djupare analys, bättre underlag och en trafik anpassad inte bara för dem som vill ta sig snabbast från stadskärna till stadskärna, utan som också uppskattar annan form av kvalitét, eller som råkar bo i Rävlanda, Sandared, Mölnlycke eller någon annanstans där bussarna inte tänkts stanna, eller rentav bara fara förbi. Därför stressar inte vi Miljöpartister fram med ett utspel, utan vill istället ta initiativ till en dialog.

Om en sak är dock moderater och miljöpartister överens om längs med sträckan Göteborg - Borås: Kollektivtrafiken måste byggas ut, och Götalandsbanan måste förverkligas snarast! En framgång, bara det, jämfört med hur det lät från de blå för bara några år sedan...