Efter ganska många turer valde i dag en enig regionstyrelse att anta ett förslag till resepolicy för Västra Götalandsregionens personal och politiker. Policyn går ganska långt i såväl miljö- som säkerhetstänkande, det känns äntligen som att majoriteten, bestående av (s), (c) och (fp), börjar förstå att det är dags att gå från ord till handling - att börja sopa rent framför egen dörr.

Exempelvis innehåller policyn en tuff skrivning om att flygresor inte ska göras om avståndet är kortare än 50 mil, det vill säga att politiker och tjänstemän som förr flugit till huvudstaden, får hädanefter ta tåget.

Ett viktigt och bra beslut, fattat av en regionstyresle som äntligen börjar omsätta ord till handling. Inte en dag för tidigt...

Jag gillar inte, och brukar överhuvudtaget inte kandidera till uppdrag. Därför känns det både ovant, roligt, spännande och skrämmande, att nu, tillsammans med urduktiga och erfarna politikern Göran, ha tagit klivet ut och blivit kandidat till Partistyrelsen. Särskilt i ett läge där vissa av våra medlemmar river sig i huvudet, och funderar kring varför (mp) inte lyfter mot skyarna, trots att våra hjärtefrågor är på var persons läppar...

Förra gången jag kandiderade till ett internt uppdrag, gjorde jag det också tillsammans med någon annan. Den gången var det tillsammans med Birgit Karlsson från Åmål, och vi blev faktiskt valda till ett delat ordförandeskap för mp Västs styrelse. Vi jobbade väldigt bra tillsammans, och trots ett svårt utgångsläge med revirpinkande valkretsar, så hade vi vansinnigt kul. Vi försökte jobba enligt devisen att om vi lyckades entusisamera och aktivera styrelsen, så kanske vi också skulle lyckas entusiasmera och aktivera partiets medlemmar. Vi försökte skapa en atmosfär där medlemmarnas fördelar och styrkor vårdades och uppmuntrades, medan vi försökte visa förståelse för varandras svagheter och brister. Jag vet inte om vi lyckades fullt ut, men är samtidigt övertygad om att det är rätt väg att gå, och det även på riksnivå.

Om vi lär oss att uppskatta varandras fördelar och styrkor, samtidigt som vi lär oss respektera varandras brister och svagheter, så når vi en ökad respekt och lyhördhet. Och förhoppningsvis kan det uppnås både inom styrelse, riksdagsgrupp och hos partiets medlemmar. Åtminstonde måste det vara målet.

Genom att hysa förståelse för varandras svagheter, och lära oss att uppskatta varandras styrkor, så tror jag vi kommer få ett mer entusiastiskt Miljöparti. Och min övertygelse är att ett parti som präglas av entusiasm internt, också lär bemötas med entusiasm av väljarkåren.

Bland många aktiva partister som följer opinionsrapporteringar, brukar Sifos mätningar anses vara mest tillförlitliga. Jag vet inte hur det ligger till med det, men den Sifo- mätning som presenteras i dagens nummer av den lokala nyhetstidningen i Stockholm, Svenska Dagbladet, innebär i så fall onekligen en trevlig läsning för oss som förespråkar alternativet till alliansen. I den mätningen är gapet mellan allians och alternativ hela 15,4%, och Miljöpartiet noterar för andra gången i en opinionsmätning i januari, ett stöd över 7 %. Så visst blir man glad.

En annan intressant vinkling av mätresultatet ges av SvD:s ledarblogg.

Den borgerliga regeringen presenterade i dag en ny tandvårdsreform, som kortfattat innehåller två delar. Dels en stimulans för att få folk att undersöka tänderna oftare, dels en kostnadsreduktion för dem som har behov av dyra behandlingar.

Som miljöpartist vill jag, efter att endast tagit del av medias rapportering, ändå uttrycka en försiktig optimism. Reformen har måhända brister som media ej rapporterat om, men av det jag hittills sett, verkar den vara ett steg i rätt riktning. På sikt bör dock även tandvården räknas in i den allmänna sjukförsäkringen, och rönja samma kostnadsregler som för annan vård.

Förslagets stimulansdel innebär kortfattat att alla mellan 30 och 74 år varje år erhåller en tandvårdscheck på 300 kr för besök, medan dem mellan 20 och 30, samt de över 75 år erhåller 600 kr per år. Denna reform kommer göra att många människor som i dag lever på marginalen och inte anser sig ha råd för en undersökning kommer få förbättrade möjligheter.

Den del som innebär kostnadsreduktion för dem som råkar ut för dyra behandlingar innebär att staten går in och betalar halva kostnaden för behandlingar i prisläget mellan 3.000 kr och 15.000 kr, och 85% för behandlingar från 15.000 kr och uppåt. Just det sistnämnda kommer innebära att många med små marginaler och dåliga tänder får en rimligare chans att ta hand om sin munhälsa.

Jag grämes lite grann över att vi i Miljöpartiet under våra åtta år som samverkansparti med den förra regeringen, inte lyckades förmå (s) att genomföra någon större reform inom tandvården, samtidigt som jag välkomnar att alliansregeringen faktiskt lyckats arbeta fram ett reformförslag, som åtminstone av medias rapporter att döma, verkar ganska bra.

Den verkar vara ett bra steg på vägen, även om målet måste förbli oförändrat:

- Munnen ska in i kroppen, och tandvården in i allmänna sjukvårdsförsäkringen.

När jag var liten var busshållplatsernas väderskydd gjorda i betong, skyddade mot väder och vind och härdade ut alla former av försök till vandalisering. Sedan började man göra väderskydden i glasväggar med stora luftspalter emellan, vilket gör att de inte skyddar mot väder och vind, och går i kras så fort en vandal knallar förbi...

- avdelning: Vissa saker var bättre förr -

Sedan Västtrafik bildades klagar många människor på förseningar och brist på sittplatser på bussarna mellan Borås och Göteborg. Innan Västtrafik fanns inte dessa problem, eftersom det knappt rullade några bussar mellan Borås och Göteborg på den tiden...

. avdelning: Allt var inte bättre förr -

När man åker buss i Fyrbodalsområdet hör man allt som oftast passagerare som tackar busschauffören för god service när de kliver av. När man åker buss i Göteborgsområdet har man allt som oftast ingen god service att tacka för när man kliver av...

- avdelning: Allt är inte bättre i storstaden -

Om man missar en buss i Göteborg, väntar dig tusen åter. Om man missar en buss i Töllsjö, får man återvända hem...

- avdelning: Vissa saker är bättre i storstaden -

Lärdom:

Visst är det bättre, men int' är det bra...

I dagens Aftonbladet går Bert Karlsson till angrepp över att huvudstaden har för mycket makt över kulturen. Det hör inte till min vana att hålla med Skara- Bert, men i den här frågan har han en poäng. Jag har själv alltid frågat mig kring varför en scen med liten publik, som Stockholmsoperan, får epitetet "nationalscen", och därmed gynnas med enorma statliga stöd, medan den bredare satsningen Göteborgsoperan, bara får småsmulor, och i stället får backas upp av Västra Götalandsregionen. Vari ligger rättvisan? Västra Götalänningar betalar också statlig skatt...

Likdant har han en poäng i sina påhopp på public service- företagen. Sveriges Radio har avlövat sina lokalradiostationer kontinuerligt de sista 8-10 åren, snart är det bara snuttifierade lokala nyheter kvar, uppblandat med skvalmusik i det lokala mediabruset. Och vad kommer då att skilja P4 från de lokala reklamstationerna, utöver möjligtvis musikvalet?

Och SVT är inte bättre. Sedan profileringarna "Stockholmskanalen" (Kanal1) och "Sverigekanalen" (TV 2) skrotades i mitten av 90- talet, har antalet sändningar som producerats utanför Stockholm minskats drastiskt. Det är ute i landet man satt in sparbetingen, snarare än inne i den överdimensionerade bunkern i Stockholm. Och den digitala reform som lovades innebära förutsättningar för betydligt mer lokal produktion, har hittills inneburit motsatsen...

Inte heller inom rikspolitiken har övriga landet tilldelats särskilt mycket. Ta som när gamla regeringen skulle dela ut licenser till det marksända digitala TV- nätet. I stället för att stödja en av folkrörelserna framarbetad plan på en "Sverigekanal", valde den dåvarande kulturministern att stödja tv- kanalerna 6 (Viasat) och 7 (Aftonbladet). Alla som sett de kanalerna må säga vad de vill, så särskilt mycket kring vad som sker utanför tullarna förtäljs det inte i någon av de kanalerna.

Stockholmsdominansen är för stor, när det gäller tilldelningen av statliga medel. Så är det. Hade det inte varit för alerta och pigga kommuner och landsting, hade övriga befolkningen inte kunnat få ta del av så särskilt mycket kultur- scener. Inte heller hade det fria kulturlivet kunnat hanka sig fram. Summan av mumman är - även om det tar emot - att Bert Karlsson har en poäng i sin artikel...

En av Borås skönaste oppositionspolitiker i alla väder, vänsterpartisten Lennart Andreasson, gör ett bra inlägg kallat "kulturskymning" på sin blogg. Hade själv tänkt skriva om alliansregeringens märkliga kulturpolitik, men efter Andreassons inlägg, så nöjer jag mig med en länkning, åtminstone för nu...

Miljöpartiet får 7,5% i senaste demoskop- mätningen, som presenteras i dagens Expressen. Därmed är vi i särklass fjärde största parti. Visst går vi mot bättre tider...