Den gångna veckans medvetna val att tona ner mitt politiska engagemang på fritiden tycks ha givit effekt. Magen krånglar inte lika mycket, och de sumpsvarta blaffor jag lagt, har bara visat sig någon enstaka gång de sista dygnen. Skönt!

Skönt är det också, att upptäcka att man kan lägga krut på annat. Jag har varit vansinnigt kreativ de här kvällarna, men i annat än politik. Jag har snickrat på en hemsida, fortsatt skriva på en bok som jag haft liggandes och vilandes i en mapp i gamla datorn i över ett år. Har också hunnit besöka badhuset flera gånger, och simmat och mått gott.

Så här på en veckas distans ter det sig fullständigt riktigt att ha avsagt sig kandidaturen till PS, men det innebär inte att jag inte kommer ställa upp igen någon gång i framtiden...

Det är faktiskt väldigt skönt att bara vara ledig, stänga av mobil, strunta i mejlbox, och inte ägna en tanke åt de pappershögar som ligger prydligt staplade på mitt skrivbord i Vänersborg.

I dag har jag varit och simmat, men passade också på att tillbringa en rätt lång och avslappnande stund i bubbelpoolen. Sedan gick jag hem, tog fram klaviaturen och klinkade en stund, medan jag väntade på att tvätten i tvättstugan skulle bli klar. Knäppte på tv:n och såg slutet på skidskyttesprinten för herrarna, lagom för att se Tjudov glida in som guldmedaljör. Se där, den minst skottsäkre av alla duktiga ryssar, var den som höll ihop skyttet när det väl gällde. Kul och lite oväntat.

I kväll har jag absolut inga storvulna planer. Det blir att följa melodifestivalen, som nu rullar igång igen. Kommer hålla en tumme för att den modiga parkinson- drabbade Suzzie Tapper sopar banan med sin stillsamma och självutlämnande låt om mirakel. Är så less på tuggummipop och storvulna explosionsartade nummer. Vill se något lågmält och avskalat vinna den tävlingen i år, och varför då inte modiga Tapper, som alla vi som växte upp på 80- talet på något vis har en relation till...

Nej, nu är det dags att gå ner till tvättstugan, denna härligt lediga lördag...

Jag väntade på tåget som skulle fara mot Borås,

men inget hände allt var tomt och skymningen var grå.

Jag såg ett gråvittfärgat bås, där luktade korv och mos,

men dörren den var stängd och låst, och inget tåg syntes till Borås.

Öxnered ligger bort vid världens ände,

tiden är ur led i järnvägsknuten Öxnered.

Öxnered är omgivet av gran och nässler,

som jag led på järnvägsknuten Öxnered...

Men plötsligt rullade tåget in, ett tåg från Bohuslän,

och snabbt jag skynda och rusade in, och vände aldrig åter igen

till Öxnered, där nånstans vid världens ände,

allt är ur led i järnvägsknuten Öxnered...

... det blev domen från primärvården, när jag sökte vård för min oroliga mage (och mina orala utsläpp av små svarta kaffesumpsliknande blaffor). Så nu blir det att varva ner, stänga av telefonen när det inte är kontorstid, sluta jobba kvällar och helger, och i stället gå och ta några avslappnande tag i Rådahallens simbassäng. Det ska bliva min melodi, för att slippa återvända till ett inbokat återbesök om två veckor, och rapportera om fortsatta uppstötningar och förbereda mig för en gastroskopi. Dags att börja leva som man lär, vilket förmodligen inte är en dag för tidigt...

Eftersom jag i förra inlägget klagade på primärvården, så ska det i sanning framföras, att jag personligen alltid bemötts på ett suveränt sätt. men så bor jag utanför storstadsområdena också, och mig veterligen är det tyvärr i storstäderna som primärvårdens största brister finns...

Ett par exempel på när det inte fungerar inom primärvården:

1. En äldre och rörelsehindrad kvinna med ganska svår influensa ringer och ringer, men kommer inte fram till Vårdcentralen. Eftersom hon bara bor ett stenkast från vårdcentralen väljer hon slutligen att gå dit. Väl där möts hon av kommentaren från receptionisten:

- Gå hem och ring, vi har bara bokning via telefon.

2. Den lille pojken har haft svår hosta i flera månader, och föräldrarna misstänker efter flera turer till vårdcentral och akut att den lille fått mycoplasma, något som kan leda till lunginflammation. På vårdcentralen möts de av beskedet:

- Nej, det är så ovanligt, så det är ytterst osannolikt.

Några dagar senare, efter ytterligare några sömnlösa nätter, går de dit och kräver ett prov, och barnet har mycket riktigt fått mycoplasma.

Som politisk sekreterare är det frustrerande att få höra sådana här berättelser från verkligheten. Som regionstyrelsens ordförande Roland Andersson (s) brukar säga, när han nåtts av sådana redogörelser:

- Dä ä tesagt, så får dä f-n inte va!

Men någonstans klickar det, någonstans blir det som av politikerna är "tesagt" inte det som gemene man eller kvinna möter, när de besöker vårdcentralen.

Just nu pågår ett utvecklingsarbete av regionens primärvård. Jag hoppas verkligen att det arbetet ska mynna ut i att sådana här pinsamheter, som dessvärre möter en del vårdsökande, inte ska förekomma i framtiden...

Snö och isande vindar. Har nog någon slags fäbless för det vädret. När andra går och huttrar och klagar i kylan, går jag och myser över att vintern äntligen visar sig från sin rätta sida...

Jag är ingen stor kaffedrickare, men av och till kokar jag mig gärna en kopp, särskilt gillar jag att dricka kaffe vid 22.30- snåret på kvällen. Jag vet att det är fullständigt galet att göra det, men sån är jag. Men till min förskräckelse såg jag att kaffet var slut i burken när jag för några timmar sedan skulle koka mig en kopp. Så var den kvällen förstörd... Tänk, här hade man planerat för en härligt avkopplande stund framför tv- apparaten med Hyacint Boquet på TV4+ och så fanns där inget kaffe. Det fick bli hallonsaft i stället. Brrr. Jag är urless på hallonsaft vid det här laget (vana läsare av bloggen kan möjligtvis ana varför)...

Just nu pågår de årliga uppföljningsmötena i Västra Götaland. Regionstyrelsen kallar i tur och ordning representanter för samtliga nämnder och styrelser till uppföljningssamtal, ett tillfälle där RS ordförande Roland Andersson (s) verkligen är en tillgång, genom sin raka och rättframma stil att leda mötena på. Samtalen brukar bli väldigt givande.

I går gjorde jag dock en stor tabbe, när jag reste till fel stad. Tidigare om åren har de flesta uppföljningsmötena legat i Vänersborg, och av gammal vana var det dit jag åkte i går. Kom in med papper och penna till möteslokalen, i sista minuten före mötesstart trodde jag. Men när jag klivit in och började titta mig omkring, insåg jag att det var fel mötesrum jag klampat in i. Pinsamt...

Gårdagens uppföljningssamtal ägde ingalunda rum i Vänersborg, utan i ett rum på Borås lasarett. Kollade därefter med Resplus, som visade att jag skulle kunna hinna ner till Borås först kl 13.30 ca, ty dagtid finns inga direkta förbindelser mellan Vänersborg och Borås (skamligt, SJ), och valde därefter att stanna kvar i Vänersborg.

Lika bra det, förresten. Talade med min sekreterarkollega Boris Ståhl (s) under dagen, och det visade sig att lokalen i Borås var så trång, att flera av sekreterarna funderade på att åka hem under eftermiddagen, när de större nämnderna skulle komma. Risken för platsbrist hade annars varit uppenbar.

Själv fick jag en ganska bra dag i Vänersborg. Skrev rent en massa anteckningar, gick igenom fjolårets ekonomi för (mp)- gruppen, och började skissa på årets redovisning från RF- gruppen till partiets årsmöte. Dessutom lite förberedande skrivningar inför nästa veckas Regionstyrelsemöte, och - inte minst - en trevlig lunch med två sjukvårdspartistiska sekreterarkollegor som också råkade befinna sig i Vänersborg i går.