På sin blogg går Göran Larsson ut och meddelar att han kandiderar till partistyrelsen. Trevligt, tycker jag, att en av de jag tillfrågat vid ett flertal tillfällen, slutligen beslutade sig för att ställa upp!

Sitter i kväll/natt på ett hotellrum. Har lite långtråkigt, men ser med glädje fram mot morgondagen. Men nåväl i kväll är i kväll, tur man tog med datorn. Tänker på att jag måste börja städa undan julen när jag kommer hem. Snart är 20-dag Knut, och julen ska dansas ut. Tyvärr, måste jag erkänna att jag tycker.

Gillar adventsstjärnor, levande ljus, röda dukar och glitter i granen. Men framförallt gillar jag julens alla jul- enar. Har skaffat mig en diger samling. Dels köpte jag två härliga enar till köket, sedan fick jag två större grupper till vardagsrummet, och när julen stod för dörren, så fick jag en fantastiskt fin och sannolikt hemkomponerad jul- grupp med en och hyacint av Lise (och ett kort som värmde väldigt mycket).

Och nu sitter jag här och funderar på var jag ska göra av alla enarna. Man kan ju inte slänga dem, eftersom de grönskar så fint. Funderar på att spara dem en månad till, och sedan plantera ut dem någonstans, frågan är bara var.

När slutet av nästa vecka närmar sig, lär de flesta spåren av julen vara undanstökade, och vi står med en lång period med vardagsslit och släp, innan det blir dags att bära in fastlagsris. Jag gillar julen, och blir alltid lika förvånad över hur abrupt och snabbt den tar slut, man hinner ju knappt få fram grejerna innan de ska bort igen. Men enarna, de sparar jag allt, de är ju så vackra och fulla med livskraft...

Trettondagshelgen är min favorit av de tre stora helgerna i midvintertid. Till skillnad från jul och nyår är trettondag jul helt utan krav. En skön dag för ro och frid, att ta en långpromenad på, att skriva ett brev (riktigt, och inte via ettor och nollor), att mysa och avnjuta tillsammans med en kopp varm choklad, en god bok och ett par nybakade tekakor.

Julstressen är över, sviterna efter nyåret likaså. Nej, trettondag jul är absolut en helg att njuta av.

I går var jag på kalas hos min schwester Ester (eg Yvette), vilket var mycket trivsamt. Hon bjöd på en annorlunda smörgåstårta, fylld till brädden med Roquefort- ost och andra ostiga smakigheter. Och gott sällskap var det också, även om födelsedagsbarnet självt, Jimmy, höll sig på sitt rum och spelte dataspel med gitarr.

Det enda tråkiga med trettondag jul, är att fjortondag jul innebär vardag igen. Dags att börja ta jobbet på allvar igen, och inte bara lyssna av telefonsvarare och läsa mail. Ett kul jobb har jag, men också tidskrävande. Till helgen ska jag till Uppsala på möten, vilket är lite trist, när jag egentligen skulle vilja fortsätta på den invanda jul- vägen, och sitta i goda vänners lag och spela Canasta, Alfapet, Yatzy eller Trivial Pursuit. Fast i och för sig finns den bästa Alfapet- motståndaren på jobbet. Lise är hittills okrönt mästarinna av det spelet.

God fortsättning på er alla!

Otroligt, vad tiden går. 2008 är här, vilket känns lite overkligt tycker jag. När jag gick i klass 4a på Sandaredsskolan fick vi en uppgift utav vår nya klassförståndare, min underbaraste skolfröken Yvonne Å Johansson. Uppgiften gick ut på att skriva hur ens liv skulle se ut år 2010, vilket på den tiden kändes väldigt avlägset, men som i och med årsskiftet börjar vänta bakom hörnet, på något vis...

Jag var nog lite knas redan på den tiden, för när jag plockar fram den skriftliga redovisningen, så visar det sig att jag litade på Birgitta Dahl, som lovat avveckla kärnkraften senast 2010, men sen när höll en (s)- politiker sina löften i klimat- och energifrågor? Min för egen del i redovisningen, var den största målsättning var att ha besökt Versailles i Paris, Lutande tornet i Pisa samt det glada Hudik.

När jag några år senare kom till det glada Hudik, så insåg jag dock att ryktet vida överträffade verkligheten, vilket förmodligen tog planerna på Lutande tornet och Versailles ur hågen på mig, jag har faktiskt aldrig varit i vare sig Italien eller Frankrike. Och även om jag någon gång gärna skulle vilja resa dit, så finns det nog viktigare spörsmål för ett gott liv, än att ha hunnit dit före år 2010...

Men det var faktiskt lite kul att kunna återkomma till den gamla redovisningen, för vilken jag fått fyra gröna stjärnor av fem, utav Yvonne. Till skillnad från andra klassföreståndare körde hon med grönpenna i stället för rödpenna, vet inte riktigt varför.

Nåväl, med hopp om en god fortsättning på det nya året, så är det dessvärre med stor förvissning, som mina planer på att besöka Versailles och Lutande Tornet i Pisa, kommer vara genomförda innan Birgitta Dahls löften om kärnkraftsavveckling kommer vara det...

I dag är jag i Stockholm på snabb visit. Men i eftermiddag åker jag hem igen. Att åka upp med tåg på kvällen, och hem under eftermiddagen dagen efter är inte jättekul, men det går. Sen kan man ju undra varför det finns folk som planerar in för möten under mellandagarna, hur upptagen får man vara, egentligen?

Men efter i dag ska jag vara helt ledig från politiken, ända tills den 3 januari, så det så.

Under julhelgen framförs många hälsningar och budskap. Här skall uppmärksammas två hälsningar från religiösa företrädare (det är ju ändå jul) som jag tycker förtjänar ett särskilt uppmärksammande:

Först påven Benedictus XVI, som i sin hälsning gav tydlig kritik åt den rika delen av världen, som han menade "tar för stor plats", och det sett både ur klimat- och resurs- synpunkt.

"Ju rikare människor blir, desto mer plats tar de åt sig själva. Och desto mindre plats blir det åt andra", sade Benedictus. Detta, tillsammans med ett under juldagen tydligt avståndstagande från vapenskrammel och krig, är något som säkert kommer reta upp den ultrareligiösa högern i USA, men uppskattas lika säkert av både kristna och andra i övriga delar av världen. Kurage från en påve som nu definitivt bygger vidare på den framgångsrika freds- och försoningspolitik som hans närmsta företrädare bidrog till att inleda. Och bra att ledaren för den största religiösa rörelsen inom kristendomen vågar tala klarspråk, även om det riskerar störa relationen med vissa av världens toppolitiker. 

De dryga 100 muslimska företrädare, som genom en julhälsning till hela kristenheten framförde önskan om att "det mänskliga livets okränkbarhet och värdighet ska respekteras av alla" bådar hopp om en förbättrad dialog mellan världsreligionerna. Det kan i sin tur innebära én ytterligare marginalisering av den amerikanska religiösa högern, som i mångt och mycket byggt sin krigsretorik kring att försvara kristna värderingar och positioner.

I år verkar således de stora religionernas ledare och företrädare verkligen  bjuda till för att försöka lösa säkerhets-, freds- och miljöproblem. Nu står hoppet till att även de olika nationernas ledare delar den ambitionen. Om så sker, finns det hopp om en bra framtid för våra barn och framtida generationer, oavsett nation, hudfärg eller religiös tillhörighet...

Så är det då klart när den omtalade Pinocchiostatyn invigs i Borås. Det blir den 16 maj. Då skall statyn, som just nu tillverkas i USA av konstnären Jim Dine vara på plats i sin nya hemstad. När man nu väl har vant sig vid tanken, så känns det helt okej att Borås kommer förknippas med världens kanske mest kände träskalle...

1.

Varför envisas vi med att kalla en av våra mer kända desserter för "Ris à la Malta", när rätten egentligen har sitt ursprung i Frankrike och dess översättning egentligen borde vara "ris med mandel"?

2.

Varför envisas Coca Cola med att färglägga sina tomtar med exakt den rosaskimrande hy och nos, som kännetecknar dem som dricker betydligt starkare drycker än Coca Cola?

3.

Varför envisas påven Benedictus XVI med att vara homofob, när han på självaste midnattsmässan kommer lalla omkring i såväl långklänning som röda sandaletter?

Frågorna hopar sig, såhär inför den stundande helgen...