Listan på internationella kritiker kring den beryktade planerade FRA- lagen blir längre och längre. Samtidigt står försvarsminister Sten Tolgfors och far med osanningar i dagens Aktuellt.

Pinsamt är ordet för det som regeringen Reinfeldt just nu håller på att genomföra. Sverige förlöjligas, och placeras genom lagstiftningen in i samma fack som Vitryssland, Kina, Burma och Nordkorea när det gäller denna inskränkande och ur ett civilrättsligt perspektiv rentav kränkande lagstiftning. Jag hoppas innerligt att Federley, Ohlsson m.fl från de kritiska leden inom den styrande alliansen tar sig modet att tillsammans med (mp), (v) och (s) stoppa detta pinsamma lagförslag.

Under kvällen har jag tåtat färdigt på den lilla låt jag tänkte fixa ihop som tävlingsbidrag till nästa års Melodifestival. Det uppstod lite problem på vägen, så nu sitter jag med hela sex stycken, tre seriösa och tre lite mer lustbetonade. Är du intresserad av att sjunga in en demo? Mejla mig på tony.johansson@mp.se så får vi se om rösten din passar mina små tävlingsbidrag. Jane, du anmälde ditt intresse sist, men jag har förlorat din mejl. Så mejla mig, så fixar jag över en av låtarna till dig.

Allt är förstås väldigt hemligt i såna här sammanhang, men jag kan avslöja att en handlar om ögon, två om närhet, en om gitarrer, en om ett café och den sista om en tjejtjusare. Två ballader, en rökigt jazzig låt, en countrypop, en 60- talspop, och en tango. Men nu är det dags att börja planera vidare för den kommande veckans möten med Regionstyrelsen i stället...

Under helgen fattar Birgitta Ohlsson (fp) och Fredrik Federley (c) med flera, beslut kring huruvida de ska följa sina egna och sina väljares övertygelse, eller om de ska ge efter för trycket från regeringen. Jag hoppas de minns vilka som givit dem sina riksdagsuppdrag, och att de således trycker på "Nej"- knappen under onsdagens votering.

Mer om FRA- lagsförslaget, och kampanjen för att förhindra att den blir verklighet, kan läsas här.

Så har människors sympatier för ett i grunden främlingsfientligt parti nått över 4%. Själv känner jag mig kluven. Å ena sidan är jag för att slopa riksdagsspärren just för att även människor med andra åsikter än dem som företräds i dagens riksdag ska vara representerade i landets högsta beslutande organ. Å andra sidan är det skrämmande att så många människor verkar redo att rösta på ett främlingsfientligt parti som (sd).

Frågan som följer är förstås hur man ska bemöta företrädarna för (sd) om och när de väl kommer in i de beslutande organen? Ska man göra som i Borås, och tvinga dem att bekänna färg genom att de sitter med i kommunens partiövergripande beredning i integrationsfrågor, eller ska man frysa ut dem? I Borås har det ingalunda varit en enkel frågeställning, oppositionen (S och V) har varit ytterst tveksamma till att låta (sd) delta. Samtidigt - om nu folk väljer in dem, har de då inte samma rätt och skyldighet att delta i det dagspolitiska arbetet som övriga partier? Gör man dem en gentjänst genom att frysa ute dem från de dagspolitiska frågorna, så de får all tid i världen till att beklaga sig inför media hur illa de är behandlade? Kommer de då koncentrera sina politiska möten till att bara diskutera assimilering, i stället för att tvingas sätta sig in i politikens grovjobb som en kommun, region/landsting eller för den delen riksdagen har att avgöra?

Frågorna är många, själv vänder jag mig till historien för att få svar. Hittills har det aldrig fungerat att ignorera och tiga ihjäl främlingsfientliga krafter, närhelst de uppstått. Titta bara på Europa under 30- talet, när Mussolini sågs med blida ögon, och Hitler inte på allvar troddes genomföra det han sa vara sig i stånd att göra. I efterhand kan man önska att världssamfundet, både iform av den tidens politiker, religiösa samfund och andra, hade agerat annorlunda.

Därför tror jag inte på att ignorera problem och partier med främlingsfientlig attityd. Låt oss ta debatten och hoppas på att folk är tillräckligt kloka att inte välja in (sd) i fler politiska församlingar. Men om de blir invalda, ge dem inte förmånen att slippa undan det politiska grovjobbet genom att frysa ute dem från beredningar och utskott. Det är att göra dem en björntjänst.

På tisdag beslutar riksdagen om den så kallade FRA- lagen. En lag som menligt kommer inverka på den personliga integriteten, och därigenom gå emot svensk grundlag.

Säpo skriver att "förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet" och rikspolisstyrelsen skriver att "förslagen tyder på en skrämmande brist på förståelse för de krav i fråga om skydd för personlig integritet som följer av regeringsformen och Europakonventionen om skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna."

Men Reinfeldt och regeringen vidhåller att det inte finns någon risk, att FRA kommer sköta allt professionellt och att gemene man inte behöver oroa sig.

Samtidigt rapporterar i dag Sveriges Radio om att Datainspektionen fått in flera anmälningar kring FRA:s handhavanden under 1990- talet. De ska ha lagrat uppgifter om fler än 100 personer som på olika sätt haft kontakt med Ryssland. Det gäller personer inom föreningar och företag, bland annat ett företag som sålt datorer. Så regeringens argumentation om professionalism, och att gemene man inte behöver oroa sig, den faller ihop som ett korthus.

Inte ens bland allianspartierna finns det egentligen ett starkt stöd för frågan, men risken är uppenbar att partipiskan kommer vina på tisdag, så att även de borgerliga politiker som annars brukar värna personliga fri- och rättigheter, såsom Ohlsson (fp) och Federley (c) tvingas rösta mot sin övertygelse, eller se till att inte närvara (och därmed sätta riksdagens kvittningssystem i bruk).

I det enda land som folket fick ge sin röst, valde man att säga nej till Lissabonfördraget. En seger inte bara för Irländarna, utan också för oss andra i europa, som inte fick någon rösträtt i frågan.

Läs mer på RTE (Irländska statstelevisionens) hemsida:

http://www.rte.ie/news/features/lisbontreaty/results.html

Ska börja med att säga att jag är kritisk till mycket inom EU. Egentligen gillar jag inte EU överhuvudtaget. Men det finns där, och kommer ha mycket makt över oss, oavsett om vi är med eller inte. Därför ska vi stanna kvar, och åtminstonde försöka påverka inifrån. Försöka förhindra de värsta övertrampen, försöka få till stånd svenska folkomröstningar vars resultat kan förhindra nya, dumma EU-grundlagar. Kanske rentav försöka använda detta trubbiga och byråkratiska redskap för att uträtta några positiva saker, kanske också på miljöområdet.

EU är inte bra, men svenska folket röstade in oss dit. Det måste vi acceptera, även om det svider. Det handlar om att gilla läget - inte om att gilla EU.

En uppmaning till jordbruks- och fiskeminister Eskil Erlandsson, som borde ägna mindre tid till tidelagsfrågan och mer till fiskefrågan, enligt min uppfattning.

Det rov dagens industrialiserade fiske utsätter haven för är som om man skulle jaga åkersork med en bulldozer. Årligen får 400.000 valar, späckhuggare och sälar sätta livet till genom att de råkar hamna i vägen för trålarnas jakt på matfisk. Årligen minskar det totala fiskebeståndet i världshaven med mer än 40 miljoner ton. Ändå är det bara Sverige, Finland, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland som inför regelbundna fiskestopp för att freda lekperioder mm.

Det är dags för Erlandsson att, tillsammans med sin finske kollega, framföra stark kritik mot Tyskland, Belgien, Nederländerna och Spanien, som enligt FN gör de största övergreppen på haven, sett ur fiskefrågan. Det är rika, urbaniserade länder, EU- länder, som trots god kännedom om problematiken, väljer att ignorera hotet om våra döende hav. Sannerligen, det är dags för Erlandsson att agera, och det kraftfullt!